I fredags, dagen som kallades med högsta förväntan Dagen-D(eller Dagen-F, för att det var fredag). Det var dagen då vi skulle klä oss i kostym, dricka G&T, och ha en jäklarns historia för varför vi var uppklädda. Kvällen började med en väldigt laddad egenlagad middag - köttbullar och potatismos, som passar perfekt med gurkmajonäs. Jag satt och kollade på det senaste avsnittet av Grey's Anatomy när Fredrik ringde mig. Han verkade ha kalla fötter och tyckte det var "för uppklätt" med kostym. Han vågade alltså inte visa sig utanför lägenheten i kostym utan min åsikt om att han ser asläcker ut. Så jag suitade upp och drog till honom. Hos Fredrik började vi dricka, Anton var där också. Han drack Gunvors äckliga vin. Inget speciellt hände där, förutom att mitt hat angående katter bara förstärktes. Jansson, som katten heter, hoppade upp i mitt knä. Eftersom jag är allergisk sa jag åt honom att gå ner, väldigt hövligt må jag tillägga. När han inte gjorde det så kom Fredrik och lyfte bort honom, eftersom jag hade händerna fulla med att inte få katthår och allt annat jag är allergisk mot på mina händer. Elaka som ALLA katter är satte han klorna i mina kostymbyxor och rev upp några trådar. Men tur var det väl att det var väldigt högt upp på byxorna så det syns inte. Men hatet består.

När vi skulle gå från Fredrik och åka buss(!) till Emil, så hände det mest otroliga. En bil passerar och Anton sa att det var Karin. Så Anton ringde henne och frågade om hon var på väg hem och om hon kunde skjutsa oss(tydligen så bor hon i närheten dit vi skulle). Anton kände henne genom kyrkan, av alla ställen. Redan nu började vi finslipa på våra lögner(eftersom hon inte gillar alkohol, eller hon kanske skämtade) och sa att vi skulle på bibelsamling, eller något bibligt iaf. Jag tror hon såg igenom våran lögn, trots att vi hade sjukt stiliga kostymer på oss. Kanske det var klirrandet från påsarna vi bar på som gjorde att hon anade oråd. Jag tror inte hon är militant kristen så hon hatar alla som dricker, men om jag kommer ihåg korrekt så fyllde hon i hennes personliga åsikt om det hela. Hursomhaver, vi anländer hos Emil. Där är Daniel och Emil. Jag kanske måste nämna att Daniel vann "tävlingen" om bäst uppklädda. Han körde all out med ringar, väst och kostymskor. Inget speciellt hände där. Sen drog vi på krogen.

Behöver inte säga så mycket om krogen, förutom att världens bästa mood killer är att din goda vän har dött och du är uppklädda i hans ära. Jag höll masken riktigt bra dock, jag kanske hade den där ledsna looken just då som hjälpte min sak. Konversationen gick ungefär så här;

Två tjejer går fram till mig, de andra är ute och röker/köper korv
"Hej kan vi sitta här?"
-"Javisst, för all del."
"Hur mås det ikväll?"
-"Det är förhållandevis bra."
"Okej. Vad fin du är! Varför är du så uppklädd?"
-"En god vän har dött, så vi gör det här i hans ära."
"Oj. Vad dog han av?"
-"Cancer."
"Nää vad tråkigt. Men du vi måste gå nu"
-"okidoki"

Jag vet inte riktigt om det var cancern, den döda vännen, eller min ovilja att ha en konversation som dödade det där ögonblicket. Innerst inne skrattade jag dock, att det kan vara så kul att ljuga! Skall nog ha en bättre "story" nästa gång. För man kan ju inte ha kostym utan en story ;)

Lördagen spenderade jag med Simon och Fredrik. Vi såg 300 och The eye. Sedan på natten fick jag alla obligatoriska fyllesamtal.

Söndag och Måndag har absolut ingenting hänt. Det har varit skönt på sätt och vis. Jag tar det alldeles för lugnt för mitt eget bästa. Men, det blir uppryckning nu veckorna innan studenten så man blir student i år(inte för att jag tror det är någon risk, men man vet aldrig var facisterna får för sig). Avslutningsvis kan jag skriva... ehh.. äh skitsamma!

Tack och god natt!